zabels

Hejsan allihopa! Har varit skitförbannad hela kvällen igår, undviker att berätta varför. Min lilla ängel Ronja åkte till skellefteå igår som jag tog upp tidigare, det går inte en dag utan att jag saknar henne. Hon lyser upp hela min värld. Gick och la mig skit sent igår och var tvungen att gå upp tidigt också och det gjorde ingenting bättre. Min mamma kommer alltid hem halv 8 när hon har jobbat natt och nu när hon gick upp tidigt så mixtrade hon till hela min hjärna, hon blir sur för hon inte fått sova något när det ändå inte jag som gjort något och så går hon och gnäller om små saker hela tiden. Hon sprider alltid ut sin ilska på mig, fattar inte varför och hon kan bete sig som en riktig barnunge alltså värre än mig när jag blir sur och det gör mig skitarg. Nu ska vi snart iväg på en båt med mammas kille och deras två vänner  Ubbe & Pia och jag har ingen vidare lust pågrund utav min mamma. Alltid håller hon på, när hon ändå är sur på sin kille egentligen så lackar hon på mig utav ingen anledning. Och det är inte bara en gång det händer heller. Usch, och det värsta va att både mamma och hennes kille sa igår: åh det ska bli så kul att umgås med dig för en gångsskull. Det tyckte jag också DÅ, men fan inte nu. Nej nu ska jag åka ner mot båten med min sura mamma (ovanligt) så jag hoppas det blir bättre senare mot kvällen annars kommer jag nog hoppa i vattnet. Hon är så nördig, hon går runt och stampar i golvet, slänger saker bara för att man ska märka att hon är sur och jag orkar fan inte ens bry mig. Grow up. Men på något sätt måste jag acceptera att hon är såhär, visst hon jobbar hela tiden och får nästan aldrig pusta ut. Men ändå, såhär beter man sig inte. Låter som en fucking mamma alltså. Nej nu får det räcka, skriver efter båt turen. CIAO!

(mamma upp i dagen)


en underbar låt som satt sig på hjärnan: