zabels

ibland så kan man bli så sjukt fucking förbannad. måste man alltid känna si och så. alltid ha svar på allting direkt, att tvingas välja bland några. om man väljer den ena, förlorar man den andra lr aa om man snarare snackar med någon annan så förlorar man den andre, är det inte sjukt? Massor av avundsjuka och sånt shit. Tänk om man skiter i någons känslor då och vill bry sig om sig själv någongång för en gångs skull. Visst det finns sådana människor som tycker att världen bara kretsar runt dom men om man ägnat sitt liv åt någon ett bra tag så när man för första gången ska bry sig om sig själv så kommer det massor som säger att man har skadat den och den människan. Om det är någon som vet något om att bli krossad så är det fanimej jag. ja menar, låt mig göra vad jag vill, precis vad jag vill. Folk som aldrig brytt sig och som plötsligt börjar bry sig. Kom just på en annan tanke och som slog mig häromdan. Tydligen så är man mer värdefull om man är död, eller är det så? Det verkar helt jävla sjukt. Det var nån omogen människa som busringde mig och började snacka om min mamma och sånt, och då sa jag: tycker du att det är kul att snacka om min mamma, vill du att jag ska nämna någon av dina familjemedlemmar? och då skrek denna person: EY lägg ner min mamma har avlidit.
Men då undrar jag, och? Är man mindre respektlös om man snackar skit om någon som har avlidit än om någon som lever? det är lika fucking respektlöst att snacka om någon som är vid liv. som om man är mer viktig för att gud har tagit ens själ. vill inte låta elak lr nått men har jag inte rätt? blir bara så irriterad på sånt skitsnack alltså. tänk er allt sånt och alla andra blandade känslor och att jag ser inte framemot något just nu. usch hatar att vara såhär arg. miranda funderar-